Den senaste tiden...
har det hänt så himla mycket! Så sent som i december fanns det fortfarande en liten kille kvar. Nu har Massi blivit storkille på riktigt. Alla tecken på bebistiden är borta.
Han slutade med blöja helt i jul. Vi var på kanarieöarna med fam Lundgren och svärisarna och då var det ju lägligt att strunta i blöjan. Det har gått hur bra som helst och han har varit så duktig, även om det händer lite olyckor ibland.
För några veckor sedan slutade han med napp. Vi har pratat om det länge så han var väl inställd på det. Vi trollade bort napparna till alla de bebisar som aldrig får någon napp. Det tyckte Max var en bra idé. Första kvällen var det lite darr på underläppen och en sorgsen kille som kröp ihop hos mamma i sängen. Sedan dess har det inte varit tal om någon napp. Förutom när han stolt ska berätta för någon att han har slutat med det.
Max övergav också trehjulingen i januari och har nu en vanlig cykel med stödhjul. Det går bättre och bättre att cykla på den. Han har ju inte alltid varit så snabb med motoriska saker, utan ägnat sig åt funderingar och talets gåva istället.
Max har också lite tjejbesök ibland. Grannen Lovis kommer ofta in och leker på hans rum. Det är så mysigt att vara där nere i vardagsrummet och höra hur dom pratar och leker.
Men...jag måste ändå erkänna att det känns lite sorgligt att han lämnar alla bebistecknen bakom sig. Tiden går alldeles för fort! Samtidigt som jag känner att denna ålder är helt fantastisk!!! Vi har så mycket kul och mys ihop och allt går så smidigt. Han klär på sig själv, går på toa själv, tar astma medicinen lätt och smidigt och kvar blir det en massa härlig tid att umgås på!
Han slutade med blöja helt i jul. Vi var på kanarieöarna med fam Lundgren och svärisarna och då var det ju lägligt att strunta i blöjan. Det har gått hur bra som helst och han har varit så duktig, även om det händer lite olyckor ibland.
För några veckor sedan slutade han med napp. Vi har pratat om det länge så han var väl inställd på det. Vi trollade bort napparna till alla de bebisar som aldrig får någon napp. Det tyckte Max var en bra idé. Första kvällen var det lite darr på underläppen och en sorgsen kille som kröp ihop hos mamma i sängen. Sedan dess har det inte varit tal om någon napp. Förutom när han stolt ska berätta för någon att han har slutat med det.
Max övergav också trehjulingen i januari och har nu en vanlig cykel med stödhjul. Det går bättre och bättre att cykla på den. Han har ju inte alltid varit så snabb med motoriska saker, utan ägnat sig åt funderingar och talets gåva istället.
Max har också lite tjejbesök ibland. Grannen Lovis kommer ofta in och leker på hans rum. Det är så mysigt att vara där nere i vardagsrummet och höra hur dom pratar och leker.
Men...jag måste ändå erkänna att det känns lite sorgligt att han lämnar alla bebistecknen bakom sig. Tiden går alldeles för fort! Samtidigt som jag känner att denna ålder är helt fantastisk!!! Vi har så mycket kul och mys ihop och allt går så smidigt. Han klär på sig själv, går på toa själv, tar astma medicinen lätt och smidigt och kvar blir det en massa härlig tid att umgås på!
