Louise och Max

Å vilka underbara dagar vi har haft nu. Den onda cirkeln verkar ha vänt för Max, och han är nu den glada, strålande lilla spjuvern som jag känner igen. Att det kan kännas så ljuvligt. Han är full i bus och han och Johan har kört racet med hans bobby car här i eftermiddag. Idag på nyfikarna kröp han omkring och gav de andra barnen pussar och ikväll har han dansat här hemma. Nu sover han så sött, med aningens feber efter dagens vaccinering mot svininfluensan.

Det har ju varit mycket debatt om man ska vaccinera eller inte. Jag har varit så trött på allt härj om detta, och tyckt att det kan räcka med snack om det. Det är så onödigt att skrämma upp både sig själv och andra föräldrar. Men jag vill ändå skriva varför vi gjorde valet att vaccinera Max. Det var helt enkelt så att vi kom på att vi aldrig skulle förlåta oss själva om han skulle bli allvarligt sjuk i influensan. Tänk bara om nåt skulle hända och man visste att vi kunde ha förhindrat det genom att bara ta en spruta. Valet blev lätt när vi tänkte så.

Helgen som gick bjöd på en mysig övernattning i Mockebo, fika och shopping på stan, myskväll med familjen och lite kalas på söndagen. Idag har vi varit på BVC och nyfikarna, ätit lunch hos Malin och Micke, handlat julklappar, framkallat foton och haft en trevlig kväll och middag med Malin och Melker. Melker har växt så mycket och är så underbart fin att man skulle vilja mumsa på hans hulliga lilla kropp. MOSTERKÄRLEK till honom! Tänk att det inte var länge sedan Max var så liten. Ibland kan man se lite drag av dem i varandra. Nilsson-släktet lyser igenom.

MELKER 2 MÅN


MAX 2 MÅN